Livet
Jag vet jag har inte bloggat på 100 år men just idag slog min tanken eftersom jag känner en sån ångest i kroppen jag måste få skriva av mig, det känns som om igen förstår mig, det känns som om jag går igenom det här själv även fast jag vet att jag har 100 pers runt omkring mig.
Just nu skulle jag ha vart i barca och lev livet med min vän Peri, jag vet hur roligt vi skulle ha haft, hade komit hem om 1vecka och då hade jag träffat alla mina vänner Sandra Orchina Ninoa så hade vi pratat om hur grymt bra vi har haft på våra resor! Men nu sitter jag här i mitt gamla rum kämpar för mitt liv har smärtor så jag gråter är helt handikapad så är beronde av mamma kan inte ens ta på mig en linne utan att få hjälp eller ens resa mig själv upp från sängen. Jag vill bara rymma från det här komma bort från det här men vet att jag inte kan, utan att jag måste kämpa mig igenom den här sjukdomen.
Men jag är glad för mina vänner hur grymt roligt dom har det och jag saknar dom otroligt mycket och längtar att få höra hur roligt dom har haft det!
